Identitetsterapi

Identitetsterapi grundades av DANIEL CASRIEL, som från början var psykiater och psykoanalytiker. Under 60-talet blev han mer och mer intresserad av gruppterapeutiska processer och utvecklade sin egen speciella metod.

Han kom fram till att grunden i vårt psykiska mående, är hur tidiga relationer påverkat oss och hur våra tidiga behov och känslor bemötts.

Han utgick ifrån, att vi har ett medfött biologiskt behov av fysisk och emotionell närhet, som han kallade BONDING.

Hur detta behov hos barnet tas om hand, blir grundläggande för hur vi lär oss tänka om oss själva och närstående relationer, och även hur vi kommer att bete oss i nära relationer. Beroende på hur behoven bemöts väcks olika känslor.

Casriel räknar med 5 GRUNDKÄNSLOR: Smärta, rädsla, ilska, glädje (välbehag) och kärlek. Vi får också snart förväntningar om hur behov och känslor kommer att bemötas. Om våra behov tas om hand på ett tillfredsställande sätt, lär vi oss förvänta detta, och behoven kommer att förknippas med ett förväntat välbehag. Tas de inte om hand, lär vi oss förvänta obehag och behoven kommer att väcka känslor av smärta, rädsla eller ilska. Det här blir också grunden för våra tidiga föreställningar om oss själva och omvärlden, inom Identitetsterapin kallat ATTITYDER. Det kommer också att påverka vårt beteende i förhållande till viktiga relationer.

Inom Identitetsterapin hjälper vi till att urskilja de olika grundkänslorna, identifiera känslor som uppstått ur förvrängda attityder, och att förändra de attityderna i positiv riktning och dessutom att korrigera destruktiva beteenden.

Grunden i metoden är att skapa trygga förutsättningar för närhet.

I en första fas ligger tonvikten pÃ¥ att göra känslorna medvetna och att vÃ¥ga uttrycka dem. För att komma Ã¥t grundkänslorna behöver man uttrycka dem fullt ut, ett verktyg vi använder är att skrika. Ofta ”täcks” grundkänslorna av känslor, som fungerar som försvar, och det gäller att komma igenom dem. Man brukar omedelbart efterÃ¥t uppleva en stor lättnad, och det blir en viktig, korrigerande upplevelse.

Under den andra fasen läggs tonvikten på att känna igen och bearbeta icke-fungerande och förvrängda attityder, som uppstått ur negativt laddade känsloupplevelser och som lett till otrygga bindningsmönster. Kopplat till den emotionella förståelse, som uttryckandet av känslorna ger, kan de otrygga mönstren korrigeras.

I den tredje fasen undersöker vi hur otrygga bindningsmönster inskränkt på utvecklingen till en autonom individ, hur det påverkat egenvärdet och självförtroendet och hur det hindrat möjligheterna att utveckla resurserna maximalt och hur de hämmat livslusten. Det här är en fas som ger plats för nya möjligheter och nytt hopp.

I den fjärde fasen tränas nya beteenden och förhållningssätt, nya sätt att uttrycka sig och att närma sig i relationer.